Det är så jag känner mig nu. Svag och dålig. Bäckenet är uppluckrat och svagt. Det gör förbannat ont när jag lyfter på jobbet. Och det finns ingenting jag kan göra åt detta.
Och det är just det som gör mig så frustrerad. Att jag inte kan göra något åt det! Jag försökte använda mitt stödbälte idag, men det går bara inte. Det skär in i magen när jag sitter på huk och plockar varor. Och så känns det som om blodet inte cirkulerar som det ska när jag har det på mig. Och då har jag ändå inte det hårt.
Jag kan träna. Visst. Och det gör jag. Men... Det förändrar fortfarande inte att mitt bäcken är uppluckrat och ligamenten är uttänjda. Och det är detta, i kombination med att jag börjar bli framtung, som gör att jag är svag.
Jag hatar att vara svag. Jag är van vid att ha en stark kropp som gör som jag vill. Har aldrig haft ont i ryggen innan graviditeten. Aldrig haft problem med min kropp överhuvudtaget. Alltid klarat allt själv. Aldrig behövt be om hjälp. Nu känner jag mig så jävla dålig, rent ut sagt. Som en myglare...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar