Hormoner

En sak jag har märkt med att vara gravid är att man inte alltid känner igen sig själv. Och då menar jag mest humörmässigt. Man är verkligen överallt på känslobarometern!

Ena sekunden är man sitt vanliga glada jag för att i nästa skrika högt och vilja slå sönder allt i närheten. Och några sekunder senare så ramlar man ihop i en hög i soffan och gråter floder.

I måndags orkade jag verkligen inte med mig själv. Tobbe var väl heller inte riktigt nöjd med mitt humör. Han tyckte att det skulle bli skönt att åka till jobbet om man säger så. Själv så var jag på botten hela dagen. Inte ens julmusik hjälpte. Jag ville bara gå och lägga mig och vakna om ett år eller nåt...

Som tur är så blev det bättre igår och idag. Orkar ju inte vara Pomperipossa varje dag.  =)