Träning

Läste ett inlägg på Carolina Gynnings blogg  angående träning och hur hon längtade tillbaka till sin gamla kropp. Att hon vill ha en vältränad mage igen. Läste sedan kommentarerna under inlägget. Där gick debatten het om att man ska sluta lägga så mycket vikt i hur man ser ut. Att samhället är alldeles för utseendefixerat och att man ska hylla mammakroppen som den är.

Och visst. Till viss del kan jag väl hålla med om detta med utseendefixeringen. Men... Om man mår bra av att träna och att känna sig stark och snygg, är det fel då? Om man är trött och hängig och får ny energi genom att träna, är det fel då? Om man blir en gladare, starkare och piggare mamma av att träna, så kan väl inte det vara fel? Eller?

Jag började med min träning lite smått igen förra veckan, fem veckor efter förlossningen. Jag tränar efter Olga Rönnbergs bok "Träning för nyblivna mammor". Första tiden handlar det om att få kontakt med musklerna igen. Stärka bålen. Känns skönt att vara igång. För enligt mig så är träningen en livsstil. Och under graviditeten så längtade jag efter att känna mig stark igen. Nu är vi äntligen på väg mot det målet!